Känslorna svallar när sopor debatteras

Det har länge förundrat mig med vilken hetta människor visar sitt motstånd till vad de kallar sopeldning (i branschen säger vi energiåtervinning eftersom det är vad det är). I den här frågan är det också ovanligt svårt att nå fram med sakliga fakta. Det är som om man bestämt sig: eftersom man tycker att sopor är äckliga ska de helst inte finnas. Andras sopor är dessutom väldigt mycket äckligare än de egna. Men sopor finns oavsett om vi vill det eller inte. Ett sätt att förhålla sig är att säga att allt ska återvinnas. Med det menar man i de här debatterna materialåtervinna, och inte energiåtervinna. Men det blir ju ändå alltid en rest kvar och den måste man göra någonting med. Det är den delen som energiåtervinns. Det märkliga är, att trots att så många hävdar att "vi är ju så bra på att sortera" så uppstår en mängd sopor. Och den mängden växer varje år.

Det ännu märkligare är att ingen verkar känna att de är orsaken till den här mängden sopor. Alla sorterar ju så väl. Många lever också i tron att allt verkligen går att återvinna, vilket ju inte är fallet. Inte än i alla fall. Häromdagen läste jag en debattartikel som handlade om att Upplands-Bro, som minsann är en fin ekokommun, inte vill ha något sopeldat kraftvärmeverk. Varför är det bättre att skicka sina sopor till en grannkommun, undrar jag? För även invånarna i Upplands-Bro ger väl upphov till sopor och det måste ta vägen någonstans. Och faktiskt – om man tittar på Avfall Sveriges statistik från 2014 ser man att den totala insamlade avfallsmängden per person i Upplands-Bro var 464 kg. 31 procent  av denna mängd gick till materialåtervinning eller biologisk behandling (snittsiffran för Sverige är 35,6 %) medan 208 kg gick till energiåtervinning. Så hoppsan, invånarna i Upplands-Bro genererar en hel del sopor som skickas till Brista avfallsförbränningsanläggning i grannkommunen Sigtuna.

Och plasten i avfallet – den måste ju återvinnas! Självklart bör man återvinna allt material som går. Men för det första samlas inte tillräckligt mycket plast in. Det har delvis att göra med hur man designar produkter, t ex om det går att separera plast från annat material. Det handlar även om insamlingsrutiner och antagligen även om människors bekvämlighet. Och handen på hjärtat – har du aldrig slängt den minsta lilla kladdiga plastförpackning? För det andra går det bara att återvinna materialet ett visst antal gånger (ca 7 gånger för plast) och sen måste det ändå förbrännas. För det tredje återvinns inte all plast som samlas in. Omkring 25 % av den insamlade plasten skickar återvinningsindustrierna vidare till förbränning, för att den antingen inte går att återvinna eller för att det inte är ekonomiskt att göra det. 

När stora etablerade medier som SvD eller SVT tar upp ämnet är det ofta hårt vinklat. I stället för att problematisera och på riktigt ta tag i den diskussion som verkligen behövs – nämligen hur vi går tillväga för att minska den totala mängden avfall – så letar man brister i hanteringen i energiåtervinningen. Insinuerar att det finns kriminalitet med i bilden, lämnar felaktiga fakta om gifter, felciterar forskare eller personal på anläggningar, och hittar personer som inte har full insikt och information som får det att verka som om det är en miljökatastrof på gång. Detta sprider, utan grund, rädsla bland människor som inte känner till fakta. Dessutom påtalar man att branschen tjänar pengar på  hela affären! Vad ska man säga? Ja, jag känner i alla fall inte till något företag i någon bransch som inte tjänar pengar, om de inte gått i konkurs vill säga.

Faktum är att vi som är i den här branschen är oerhört stolta över vad vi i Sverige har åstadkommit på avfallssidan. Vi deponerar endast 0,7 % av vårt avfall och både den biologiska återvinningen och återvinningen av material ökar. Det som blir över energiåtervinns och blir el och fjärrvärme i världens mest effektiva kraftvärmeverk. Dessa fantastiska anläggningar utnyttjar över 95 % av energiinnehållet i bränslet och har oerhört avancerade system för rening. Mer än 99.9 % av gifterna i avfallet fångas i rökgas- och vattenreningssystemen istället för läcka ut till naturen. Det som i energiåtervinningens barndom var ett problem, nämligen dioxinutsläpp, har nu har sjunkit till mycket låga nivåer. Hela branschens samlade utsläpp av dioxiner år 2013 var 0,8 gram. Det kan jämföras med t ex cementindustrin, där utsläppen från bara fyra anläggningar var 16 gram samma år. Och tänk att vi är så bra på detta att vi kan hjälpa andra länder som inte kommit lika långt, genom att ta emot och energiåtervinna en liten del av deras restavfall. En vinst både för miljön eftersom deponi undviks, och för svenska el- och fjärrvärmekunder.

Jag skulle önska mig lite mer faktabaserade uttalanden i den här debatten. Och lite bättre research från de journalister som säger sig vilja beskriva energiåtervinningen. Då skulle fokus i avfallsdebatten förhoppningsvis kunna förflyttas så att vi alla gemensamt kan försöka finna lösningar på det verkliga problemet. Det vill säga hur vi ska minska mängden avfall. Det vore så oändligt mycket mer konstruktivt än att ägna sig åt smutskastning och att sprida rädsla.

På vår webbplats kan du läsa mer om energiåtervinning. 

 




Eva Rydegran, pressekreterare Svensk Fjärrvärme

Är eget finare än gemensamt?

Bostadsbilagan visar nybyggda radhus, blommande träd och glada barn som springer utanför huset. ”Här ger solen energi” lyder rubriken till idyllen. Inget verkar kunna vara mer rätt dessa dagar än att producera sin egen energi, för det anses vara riktigt fint. Och det är inte bara stora och små fastighetsägare som tycker så.  

En intervjustudie som Värmemarknad Sverige har genomfört visar att det finns en politisk uppfattning om att egenproducerad energi är ”finare” än gemensam, Vilket tar sig uttryck i byggregler och diverse skatteavdrag som gynnar det egenproducerade.

Det är samtidigt lite märkligt att egenproducerad energi uppfattas som bättre och finare i samhället just nu, när delningsekonomin stadigt växer. Människor vill gärna dela allt, från verktyg till bostäder.  Fördelarna med detta är flera, för genom att dela på våra resurser gynnar vi klimatet, människors privatekonomi och skapar nya jobb. I fjärrvärmebranschen startade delningsekonomin redan för 60 år sedan och borde därmed vara mer rätt än någonsin, men så är alltså inte fallet.

  

Det finns fotografier från svenska städer före fjärrvärmens inträde. Skorstenar på varje hus och rök som ligger som ett tätt lock över staden var då ett faktum. Idag ser det inte ut så längre i Sverige, tack vare fjärrvärmens utbyggnad. Det gemensamma systemet har ersatt de enskilda. Det fiffiga med fjärrvärmen är ju också att den tar tillvara resurser som ingen annan vill ha: grenar och toppar från skogsavverkning, avfall, spillvärme med mera, och gör nytta av dessa. Detta tillsammans med väldigt bra reningsutrustning. Hur kan det plötsligt anses omodernt? 

 Jag vill se en värmemarknad där kunderna har flera alternativ att välja mellan och där fjärrvärmen känns attraktiv tack vare sina miljöfördelar, konkurrenskraftiga priser, bekvämlighet, men också för att människor ser fördelarna med ett gemensamt system. Jag vill inte se att man väljer värmealternativ enbart genom att  man går på en känsla av att det är finare att ha en egen produktion.

Jag har varit på middagar där mannen i huset glatt berättat om att de installerat värmepump och där sedan en stor del av sällskapet glatt har följt med för att titta på underverket. Hittills har jag inte hamnat på någon middag där någon stolt berättat om att de har fått fjärrvärme installerat. En förklaring kan vara att det inte är lika vanligt med fjärrvärme till småhus, men den andra förklaringen handlar nog om att det inte känns som en bedrift att berätta om detta. 

Detta kan tyckas lite bagatellartat, men det får givetvis negativa konsekvenser när såväl kunder som politiker anser att det är lite bättre att lösa energiproduktionen själv. Det finns därför all anledning att såväl lokalt som nationellt visa på fjärrvärmens fördelar. Fjärrvärmekampanjerna ”Vi värmer varandra” och ”Ta vara på energin” är viktiga steg i den riktningen. 

Jag kan samtidigt inte låta bli att fundera på hur länge jag ska behöva vänta på att det dyker upp en bostadsbilaga med vackra hus, lyckliga barn och med en rubrik i stor stil om Vi värmer varandra med fjärrvärme eller Här tar vi vara på energin med fjärrvärme. På måndag är det dags för nästa bostadsbilaga i min morgontidning, då kanske? 

Ann-Sofie Borglund, chefredaktör Fjärrvärmetidningen

 

Teknikens under

Det går fort nu. Omvärlden står inte still. Uttryck som Digitalisering, Internet of things och Öppen mätdata vilar på mångas läppar och det är nog ingen bransch som slipper undan den våg av utveckling som följer i dess fotspår. Appar utvecklas i rasande fart och hoppsan, här sitter ju energibranschen med en guldgruva i form av mängder med mätvärden, i många fall till stor del helt oanvända!  Plötsligt uppdagar sig en lysande möjlighet att komma närmare kunderna -  och våra kunder ges i sin tur möjlighet att få allt bättre koll på sin förbrukning av fjärrvärme  och möjlighet att i framtiden styra den. Vilken lycka - för hur bra passar inte detta in i vår strävan att komma närmare kunden? Eller i kundens önskan att i allt högre grad vara med och påverka, så här  i individualiseringens tidsålder.

Sanningen är att digitaliseringen är en skänk från ovan för vår bransch! Och vi måste se till att hoppa på tåget innan någon annan gör det - låt oss ta ägarskap över denna möjlighet. Många är de fjärrvärmebolag som redan har hoppat på och många nya appar kommer att se dagens ljus under detta nya år, om jag nu får vara spågumma för ett slag. Många är också de som står i startgroparna, som vill höra hur andra har gjort och inspireras av detta. Kanske ska vi inte uppfinna hjulet på nytt utan istället se att här finns stora möjligheter till samarbete och effektivisering - varför inte gå ihop och utveckla nytt tillsammans - till en mindre kostnad? 

Teknikutvecklingen går även framåt inom våra "hårdvaruområden" - om än inte lika fort. Men det ska nog vara så - våra fina prylar i marken har fungerat bra i många herrans år. Så även våra produktionsanläggningar. Självklart har mycket utveckling skett med i anläggningarna, sedan länge med stort fokus på effektiviseringar, men även här kommer nya tider och nya krav och kanske behöver vi helt enkelt snabba på tempot en aning. För det händer saker hos våra kunder och vi kommer, vare sig vi vill eller inte, att få anpassa oss till det och hitta lönsamhet i lägre och mer differentierade temperaturnivåer. I nybyggda och renoverade områden krävs inte samma temperaturer som i de gamla. Här måste vi vara snabbfotade och hitta lösningar som är anpassade till ändrade förutsättningar och behov hos vissa kunder, samtidigt som de gamla förutsättningarna fortfarande råder hos huvuddelen av kunderna.

Flexibilitet är ledordet för vår bransch. Flexibilitet och samverkan. För kanske nyckeln här är att i ännu högre grad koppla ihop mjukvara och hårdvara, att hitta själva kärnan i vad digitaliseringen faktiskt kan ge oss, våra kunder och hela samhället i form av  verklig nytta? Att styra systemen ännu mer baserat på behov i realtid? Att ge och ta, kund och leverantör, för att tillsammans skapa det mest effektiva systemet för energileveranser? Och inte minst: att i ännu högre grad använda värme som redan finns, värme som kanske tidigare inte har kvalat in av någon anledning, men som nu är redo att bli en del av våra städers blodomlopp.

Summa summarum - det mesta börjar och slutar i tekniken i vår bransch. Att vi fortsätter att utveckla effektivare tekniklösningar på alla nivåer av verksamheten är nödvändigt för vår överlevnad - liksom för många andra branscher. För omvärlden står definitivt inte still. Detta är idag mer sant än någonsin förr - och vi är en viktig del i utvecklingen, vi som så smart och resurseffektivt producerar och distribuerar värme till så många lokaler och bostäder i vårt land. Vi ska fortsätta att göra det, bara ännu smartare.

  

Lina Enskog Broman, områdesansvarig teknisk utveckling

Nyårslöftet vi saknar

Nu har 2016 startat och många är fyllda av tillförsikt. Det är dags att infria nyårslöftena. Det finns säkert många som har lovat att träna mer, stressa mindre, spendera mer tid med barnen och många andra viktiga saker. På det politiska planet får nog löftena från klimattoppmötet i Paris i december gälla även som nyårslöften. Men för att Sverige ska lyckas där, krävs ytterligare ett litet nyårslöfte från vår bostadsminister. Det handlar om Boverkets byggregler.

Foto: Claes Johannesson

Det kanske redan känns självklart att Sverige kommer att lyckas med klimatmålen? Vi har ju redan nått målen från Kyotoprotokollet med råge. Det har i hög utsträckning lyckats tack vare vår fjärrvärme, till största delen från förnybar och återvunnen värme. Utsläpp från byggnadernas uppvärmning är alltså inget problem här. Dessutom bidrar fjärrvärmen med en stor andel förnybar el från kraftvärmeproduktion med biobränsle. Även energiåtervinningen från avfall ger en hel del el och fjärrvärme, till stora delar förnybar även den.

Men för att denna framgångssaga ska kunna fortsätta är det ett nyårslöfte vi saknar. Nämligen ett från bostadsminister Mehmet Kaplan (MP):

Nyårslöftet handlar om att ändra Boverkets byggregler. Där måste energikraven ändras, så att förnybar, gemensam fjärrvärme får samma förutsättningar som förnybar uppvärmning producerad i det enskilda huset. Allra bäst vore förstås ett löfte om att sätta energikraven utifrån hur mycket energi en byggnad faktiskt använder, inte hur mycket som köps för uppvärmningen. Det sistnämnda leder till tre möjligheter, som dagens byggregler motverkar:

• Energieffektiva hus, som är oberoende av vilken uppvärmning fastighetsägaren väljer.
• Fortsatt produktion av förnybar el inom kraftvärmen, i form av stabil reglerkraft som finns i alla väder och när elbehovet är som störst under vintern. Genom samtidig produktion av el och värme används bränslet effektivt och sparar naturresurser.
• Fortsatt energiåtervinning ur avfall så länge det behövs, där Sverige även kan hjälpa andra länder att minska sin klimatpåverkan från avfall. Det är fjärrvärmen som gör detta möjligt.

Vi  vet att fjärrvärmen är så bra att den kan  konkurrera med annan uppvärmning. Men det kräver likvärdiga villkor. Med en lagstiftning som ger fjärrvärmen sämre villkor än alternativen, blir det förstås svårare.  Och därmed också svårare att leverera den nytta som våra beslutsfattare tycks ta för given.

Så, Mehmet Kaplan; även om nyår är passerat är det ännu inte för sent att avge det viktiga nyårslöftet om att ändra Boverkets byggregler!

  



Erik Thornström, områdesansvarig skatter och styrmedel

Ett händelserikt år har passerat - nästa blir minst lika spännande!

Det är dags att summera 2015, och det gör vi ju alltid med fjärrvärme och fjärrkyla i fokus. Under det här året har det varit några frågor som har varit särskilt viktiga.

Först har vi följetongen med energikraven i Boverkets byggregler.     I tio år har vi arbetat för att de ska bli konkurrensneutrala. Processen började när förslaget till de nuvarande byggreglerna togs fram. Tyvärr nådde vi inte ända fram då, så arbetet startade direkt med att försöka förändra reglerna genom att bidra med olika konstruktiva förslag.
Vi har gjort utredningar för att ta fram ny kunskap, drivit debatt för att sprida kunskapen och bidra till utveckling av nya lösningar - och vi har samverkat med många på vägen.

När Boverket fick i uppdrag att utreda frågan ingick Svensk Fjärrvärme i en av referensgrupperna. Utredningen presenterades i juni. Vilken besvikelse! Boverket har helt misstolkat EU:s direktiv om byggnaders prestanda och valt att undanta energi som produceras i eller nära byggnaden från energikraven. Resultatet blir att byggherrarna väljer en uppvärmningsteknik som gör det enkelt att nå energikraven baserat på hur många kilowattimmar man köper, istället för att bygga energieffektiva hus. Vi måste ha byggregler som styr hur man bygger - inte med vad man värmer. Arbetet med att få till en förändring fortsätter förstås 2016. Läs mer om vad vi tycker om Boverkets byggregler på vår webbplats.

En annan fråga som varit viktig ur konkurrenssynpunkt är den obegränsade skattebefrielsen för egenproducerad vindkraft. Anledningen till att vi engagerade oss var att den obegränsade skattefriheten för egenproducerad vindkraft snedvrider konkurrensen på värmemarknaden eftersom den gynnar användning av skattebefriad el för uppvärmningsändamål. Denna fråga behöver vi inte jobba med 2016, för den 25 november beslutade Sveriges riksdag om en begränsning av skattefriheten. Läs vår nyhet om det här.

Prisdialogen är en annan av våra stora frågor. Prisdialogen är en modell för lokal dialog om ändring av fjärrvärmepriser, med central prövning. Den har tagits fram på initiativ från SABO, Riksbyggen och Svensk Fjärrvärme, med målsättningen att stärka kundens ställning och inflytande i relationen med fjärrvärmeleverantören. En viktig del är ökad förutsägbarhet inför prisförändringar.

Svensk Fjärrvärme samlar och sprider kunskap till våra medlemsföretag om Prisdialogen och dess möjligheter att stärka förtroendet hos deras kunder. Tillsammans med SABO och Riksbyggen sprider vi också kunskap till myndigheter, riksdag och regering. I år har vi kunnat berätta för dem att Prisdialogen 2016 kommer att omfatta cirka 1,5 miljon hushåll, som är kunder till de 29 medlemsföretagen, från Piteå i norr, till Lund, i söder. Nästa år fortsätter arbetet och då ska även Prisdialogens effekter utvärderas. Det ser vi med spänning fram emot!

Förvaltningen av fjärrvärmesystemen är en annan viktig fråga att jobba med, för att fjärrvärmen även fortsatt ska kunna stå sig i konkurrensen på värmemarknaden. Effektiva fjärrvärmesystem gör att vi kan säkra kundernas behov av värme och varmvatten även framåt. Bland annat därför har vi tagit fram Underhållshandboken som kan användas av alla som arbetar med distribution av fjärrvärme.  Vi fortsätter arbetet med att bidra till att effektivisera fjärrvärmesystemen även 2016, bland annat genom konferenser och spridning av ny teknik och forskningsresultat.

Även kommande år kommer vi alltså att fortsätta det spännande arbetet med dessa och andra viktiga frågor. Men först tar vi ledigt några dagar och njuter av jul- och nyårsfirande. Vi ses igen 2016!

Från oss alla - till er alla:

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

 

Underhållshandbok för en viktig infrastruktur - fjärrvärmenäten

Tar man en titt på värmemarknaden i Sverige så ser man att fjärrvärmen har den största tårtbiten och faktiskt  värmer halva Sverige. Men fjärrvärmen är ändå ganska osynlig då den fungerar så bra och har hög leveranssäkerhet. Fjärrvärmen märks inte. Det finns varmvatten när man ska duscha och det är varmt inomhus. Precis som det ska vara. Enkelt. Bekvämt. Själva fjärrvärmenätet är ju förstås också osynligt eftersom rören ligger nergrävda i backen.

Det lokala fjärrvärmenätet möjliggör att lokalt producerad värme kan levereras till alla de byggnader som ska värmas i kommunen. De flesta fjärrvärmenät i landet är ganska små och ägs av fjärrvärmeföretaget i kommunen. Men det är en viktig infrastruktur och ofta har kommunerna gjort ganska stora investeringar i fjärrvärmenäten och livslängden är väldigt lång. För att kunna behålla den höga leveranssäkerheten som fjärrvärmen har är det viktigt att underhållet av näten bedrivs på ett effektivt sätt.

Svensk Fjärrvärme och ett antal av medlemsföretagen har därför tagit fram en handbok i hur fjärrvärmenäten kan underhållas. Den heter kort och gott Underhållshandboken och har precis blivit klar.  Den är väldigt praktisk och metoderna kan tillämpas direkt. Några axplock från boken:

• Olika metoder för statusbedömning av fjärrvärmenät beskrivs.

• Hur en riskbedömning av fjärrvärmeledningarna kan göras är beskriven. Det är inte bara ålder på ledningen som spelar in här.

• Vattenbehandling. Olika metoder beskrivs och rekommendationer på vattenkvalité finns också.

Svensk Fjärrvärme vill få stor spridning och användning av Underhållshandboken. Därför finns den  på hemsidan för gratis nedladdning, liksom andra rapporter och dokument. Knappa in Underhållshandboken i sökrutan om du inte redan vet var den finns.

Avslutningsvis kan nämnas att om någon inte hört talas om asset management tidigare så kommer personen bli upplyst framöver. Det finns en ny standard, ISO 55000 Asset management, som har översatts till svenska. Ledningssystem för tillgångar heter den på svenska. Kan en standard frälsa någon på samma sätt som ISO 9001 eller ISO 14001 så är det ISO 55000.

Mer om det senare.

Thomas Lummi, områdesansvarig distributionsteknik

Svensk Fjärrvärme

Var ska vårt klimatfokus ligga?

Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Inför klimattoppmötet i Paris startade regeringen initiativet Fossilfritt Sverige, där svenska aktörer ges möjlighet att synliggöra hur de bidrar till klimatarbetet. Svensk Fjärrvärme deltar i initiativet!

I tidskriften Energivärlden som ges ut av Energimyndigheten, kunde man nyligen läsa en intervju med Björn Risinger, Naturvårdsverkets generaldirektör, som handlade om klimatfrågan. Risinger sa att han tycker om att få saker gjorda, att det blir verkstad. Det kan kanske förklara att han gillar fjärrvärmebranschen och lyfter upp den som ett gott exempel.

- Vi har många goda exempel, och kan visa andra att det går att ställa om. Ta omställningen av svensk fjärrvärme - den har ju varit remarkabel, sa Björn.

Faktum är att trots att fjärrvärmen täcker ca 55 procent av det svenska värme- och varmvattenbehovet bidrar den bara till knappt 3 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp till följd av konsumtion. Det är långt mycket bättre än internationella siffror, och det kan också jämföras med utsläppen från andra branscher. Men varför går det inte så snabbt i andra branscher och sektorer? Kanske beror det på att vi ibland tänker fel, även om vi gärna vill göra rätt.

Medan kunderna och Boverket har fokuserat sina insatser på att minska klimatpåverkan från energianvändningen i de färdiga byggnaderna släpper själva byggprocessen ut mycket stora mängder koldioxid till luften från de förhållandevis få nya byggnader som byggs under ett år, att jämföra med miljontals befintliga byggnader.

Foto: Mostphotos

 

 

 

 

 

 

 

I en nyligen publicerad rapport "Strategisk Innovationsagenda för minskad klimatpåverkan från byggprocessen" skriver författarna att klimatpåverkan vid byggprocesser hittills har rönt mycket liten uppmärksamhet och är ett relativt sett outforskat område. De hänvisar till en annan rapport "Klimatpåverkan från byggprocessen" (IVA, Sveriges Byggindustrier 2014) som indikerar att den totala klimatpåverkan från byggprocesser i Sverige uppgår till i storleksordningen 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, fördelat på ca 4 miljoner ton på husprojekt och 6 miljoner ton på anläggningsprojekt. De menar att detta är i samma storleksordning som hela Sveriges personbilsflotta eller ca 25 procent av de totala utsläppen av växthusgaser från konsumtion i Sverige. Nu finns förslag på åtgärder som kan minska klimatpåverkan under byggfasen. Men det är förmodligen en lång väg att gå innan byggbranschen lyckas minska sin klimatpåverkan på samma sätt som fjärrvärmebranschen har gjort.

Så medan Naturvårdsverkets generaldirektör och EU:s energiunionskommissionär Maroš Šefčovič berömmer Sverige och den svenska fjärrvärmen för det vi har åstadkommit, har Boverket satt upp byggregler som försvårar för branschen att fortsätta det goda arbete vi började på 70-talet. Det är kanske dags att ändra fokus och se var man kan lägga de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att öka svensk industris konkurrenskraft, samtidigt som man bidrar till det svenska samhällets klimat- och miljömål? 

  Raziyeh Khodayari, områdesansvarig miljö och bränsle